Årets resa till Indien inledde vi med några dagars vistelse i norr. En dag ägnades åt sightseeing i Delhi, där vi bland annat besökte Jami Masjid (Indiens största moské) samt sikhernas stora tempel, där man varje dag ger mat åt alla som vill ha (närmare 1000 personer per dag). Vi hann också med en cykelrickshawtur genom Old Delhi's trånga basargator, innan vi avslutade dagen med att ströva runt i en park full av minnesmärken, som t. ex. Qutab Minar 72 m hög och Ashoka-pelaren av rent järn
som aldrig rostar.

Neemrana Fort Palace

Dagen därpå åkte vi buss till Neemrana Fort Palace, en fästning, vars äldsta delar är från 1400-talet. Under de senaste 20 åren har man pietetsfullt renoverat och inrett palatset till ett hotell. Alla rummen är olika och det är ett fantastiskt ställe att bo och vila sig på. Maten är utmärkt och det finns två pooler att bada i. Vi hann också med en utflykt till en enorm brunn, utgrävd i 9 våningar. Färdsättet var passande i detta halvökenområde: kamel och vagn.

Hill Fort Kesroli

Efter två härliga dagar reste vi vidare till Kesroli Fort från 1300-talet, som också är inrett till hotell. Detta var ett mysigt och lugnt ställe att vila sig på ett par dagar innan vi tog flyget från Delhi via Chennai (Madras) till Madurai.

Madurai och Birdsnest Home
I Madurai var vårt huvudmål Birdsnest Home. Den rara Miss Pushpaleela och de ca 50 flickorna tog emot oss med värme. Vi fick utmärkta möjligheter till att fotografera hemmet och flickorna, under tiden de visade oss runt. Det var mycket intressant att se, hur de hade det och kunna jämföra med de två hemmen MTM och MTA i Thrissur. Särskilt för Stefan, som ju gör hemsidan för var och ett av alla Bharat Indien-Bistånds barnhem, var det givande att med egna ögon se stället och få känsla för det.

Stora behov av renovering

Birdsnest har stora behov av renovering. Köket var omodernt, opraktiskt och ohygieniskt samt uppdelat i två byggnader, vilket inte fungerar bra under regnperioden. Även toaletter och tvätt/duschrum behöver snarast rustas upp och kaklas för att det skall kunna gå att hålla rent. Det stora tvättrummet för nästan 30 flickor hade endast två tappställen för dem. Raskt bestämde vi oss för att skänka en slant så att ytterligare en eller två tappar skulle kunna monteras, i avvaktan på att Birdsnest Home's styrelse skall få fram nödvändiga anbudshandlingar för de reparationer som Bharat Indien-Bistånd tänker hjälpa till med.

Stolta flickor visade oss de olika typer av handarbete som de brukar göra till försäljning, såsom bonader och plastkorgar. Gruppen köpte snabbt upp hela lagret! Flickorna visade oss även sin yogaträning.

Under besöket passade vi på att fotografera flickorna en och en. Dessa kort kommer sedan faddrarna att få under våren.

Paul's Boys Home

Paul's Boys Home fick vi tyvärr inte möjligheter att besöka. Vi hade fått besked om att de skulle vara på bröllop i Mumbai under de dagar vi var där.
Vi hann dock med att besöka stadens palats och det enorma, fantastiska tempelområdet Sri Meenakshi med de nio höga torn (gopurams), alla fullbesatta med bemålade gudabilder och mytologiska figurer (enligt okontrollerad uppgift 33 miljoner stycken).

Nattåg till Kerala

Till Kerala och staden Thrissur tog vi oss med nattåg, vilket är en upplevelse av blandat slag. Tolv timmar tog färden i en öppen vagn med runt 50-talet galonklädda sovhyllor. Filt, kudde och två lakan utgjorde bekvämligheterna. Toaletterna med hål i golvet vill Ni säkert inte att jag beskriver. Ca två gånger i timmen stannade tåget vid en hållplats och folk gick på eller av. Det var inte lätt att få en sammanhängande sömn.

Mottagning på MTM Orphanage
Sex på söndagsmorgonen var vi så äntligen framme i Thrissur, resans huvudsakliga mål. Det kändes härligt att komma till hotellet Luciya Palace, där vi bor varje år.

Efter ett par timmars vila ägnade vi första dagen åt en familjedag i den kyrka där barnhemsbarnen från MTM går. Dagen därpå åkte vi ut med auto-rickshaws till barnhemmet MTM och alla välkomstfestligheter, som pågick hela dagen.

Grundstenen till "cafeterian"

Först på programmet skulle Mari lägga första grundstenen till den "cafeteria" som skall byggas på MTM, för att flickorna och pojkarna på hemmet skall få umgås med varandra. Enligt nya regler i Indien får inte barnen uppehålla sig i hus där det finns sovsalar för det andra könet. Därför är detta "cafeteria"-bygge av yttersta vikt för alla de syskonskaror som finns på MTM.

För att kunna ro detta stora bygge i hamn är det nödvändigt, att både indierna i Thrissur och vi här i Sverige lämnar rejäla ekonomiska bidrag ( Bankkonto 900 - 9192, och märk talongen "MTM cafeteria")

Thali-lunch tillsammans med barnen
Sedan åt vi tillsammans med alla barnen en Thali-lunch serverat på bananblad. Även pojkarna från MTA var med, så att efter lunchen kunde alla i gruppen träffa "sitt" fadderbarn. Under tiden satt några av oss med på ett kommittémöte, där vi bl.a. diskuterade byggets finansiering samt problemet med att med dagens ekonomiska ramar finna utbildad personal. För närvarande är personalstyrkan alldeles för liten, outbildad och uttröttad.

Sång-och dansuppvisning
Efter fika och många tal, uppträdde barnen med en stor sång- och dansuppvisning för oss. Bengt och Karin sjöng för gruppens räkning och det hela avslutades med allmänt disco. Barnen, en personal och vi släppte loss och dansade hämningslöst med varandra.

Besök hos Sivan
Redan dagen därpå var det dags att åka upp till en teplantage i Nelliampathy-bergen där en f. d. barnhemspojke Sivan bor och arbetar. Honom har vi följt sedan början av 1990-talet. Nu är han gift sedan ett drygt år och denna gång fick vi träffa hans lilla halvår gamla son, innan han bjöd oss alla på te och fika i sin lilla lägenhet. På vägen dit upp hann vi också besöka en annan familjs hem. Familjens alla fyra barn växer upp på MTM.

Mar Thoma Asram (MTA)
Det var verkligen roligt att besöka barnhemmet MTA denna gång. Duscharna i råbetong, som förra året stank av urin, var nu renoverade och kaklade i glada färger och det ohygieniska köket höll just på att renoveras. Bygget av fler sovrum var avslutat även om målning och möblering återstår.

Nyplantering av gummiträd

Man hade också fällt de gamla vanvårdade gummiträden och planterat 940 nya. När dessa om ca sju år ger ordentligt med gummi, räknar man med att barnhemmet kommer att vara mer eller mindre självförsörjande.Tills plantorna växer till sig, planerar man också att odla bananer emellan trädplantorna. Några års bananskörd hinns säkert med innan gummiträden tar över.

Byggande av nya toaletter
MTA:s stora utmaning framöver är att få ihop pengar för rivning av de gamla ohygieniska, fallfärdiga toaletterna och bygge av nya toaletter med tillhörande tank för avföring.

Även här är det nödvändigt, att både indierna i Thrissur och vi här i Sverige lämnar rejäla ekonomiska bidrag ( Bankkonto 900 - 9192, och märk talongen "MTA toaletter")

Utflykt till Wonderla
En dag var det dags för årets stora utflykt med hemmens 97 barn. De större barnen hade önskat att vi skulle åka till Wonderla nöjespark istället för till Dreamworld som vi brukar. Barnen hade en rolig dag med karuseller, berg- och dalbanor och alla olika badbassänger, men var eniga om att det var ett för rörigt och fullsmockat ställe! Nästa år gör vi något annat!

Klädköpardagen
Sedan var det dags för den stora klädköpardagen. Många faddrar hade skickat in pengar till klädinköp och tack vare några stora donatorer kunde alla barn få en ny uppsättning kläder. Det var stor lycka att själv få välja modell, färg och mönster på sina kläder!

Stort tack till alla som gjorde det möjligt, ni skulle ha sett barnens glädje.

Jojeenas bröllop

På söndagen var det så dags för bröllopet. Jojeena, en f. d. barnhemsflicka som vi följt i alla år, skulle gifta sig med en arbetskamrat. Fader Ignatius var vigselförrättare och det var verkligen roligt att se hennes strålande ansikte under vigseln. Nog var det verklig kärlek inblandat här. Annars är det ju vanligt att föräldrarna ser ut brudgummen. Vigseln avslutades med en stor lunch för hundratals personer.

Avskedsdagen

På måndag efter skoldags var det dags att säga adjö till barnen för denna gång. Lite gemensamma leksaker som bilar, dockor och bollar överlämnades, innan barnen fick den obligatoriska godispåsen, som i år var förstärkt med några kulspetspennor och en tandborste. Även vi fick presenter i form av var sitt armband och en DVD om Thrissur.
Det känns alltid lika svårt att säga adjö till barnen. De flesta vet ju inte om eller när de kommer tillbaka, men även för dem som brukar åka nästan varje år är det svårt.
Tiden tillsammans känns alltid för kort.

Kovalam Beach
Denna resa avslutade vi med några lugna baddagar på Kovalam Beach. Efter en hel dags bussresa (36 mil) genom det vackra, gröna Kerala, kom vi fram till Jeevan Beach Resort, där alla fick rum med balkong och havsutsikt över Indiska Oceanen. Havet var underbart och 29 grader varmt, men vågorna var ganska höga. För de försiktiga hade hotellet en pool att bada i.

Besök på Holy Angels Convent
En dag åkte vi in till Trivandrum och besökte Holy Angels Convent, som driver en mönsterskola för mer än 1000 flickor. Bharat Indien-Bistånd stödjer 11 barn, som bor i sina hem men som går i denna skola. De kommer från fattiga familjer som inte klarar av skolavgifter, skoluniform och näringsrik mat. Dessa barn fick vi träffa och vi fotograferade dem, så att faddrarna ska kunna få foton framöver.

Sr Agnes, som står för kontakterna, är en förtjusande dam som tog emot oss mycket väl.

Denna gång var det mycket trevligare och lugnare i Kovalam. De förut så påträngande strandförsäljarna hade fått restriktioner och sålde mest bara från fasta ställen.
Dagarna fördrevs solandes och badandes. Det fanns gott om bodar att besöka, som sålde fint indiskt hantverk. Alla strandrestauranger hade ett fantastiskt utbud av fisk och skaldjur. Vilka underbara måltider vi intog under månens och fyrtornets sken till ljudet av de rullande bränningarna.

Som alltid var det svårt att lämna det levande, färggranna, varma och vänliga Indien!