Detta år var vi 16 st som reste ned till Thrissur i södra Indien. Tre var med för första gången men de andra hade varit med flera gånger förut på olika resor. Därför fick resan skräddarsys efter var och ens behov med olika avrese- och hemresedatum.

Första veckan var huvudsakligen vigd åt att träffa föreståndarna och ledarna på de båda hemmen MTM och MTA och gå igenom läget på barnhemmen. 
Särskilt spännande var det att bekanta sig med fader Michael, den nya föreståndaren på MTM, efter Fader Ignatius som vi har haft ett gott samarbete med under 13 år. Gott samarbete kommer vi nog också att få med Fader Michael, som är präst, gift och har två tonårsbarn. Han är också mycket intresserad av psykologi som han studerat och vi såg att han redan fått god kontakt med barnen. 

MTM
Fader Michael har också hunnit ta in anbud för MTM’s nödvändiga renovering av gamla huset och arbetet beräknas börja nu efter årsskiftet.

Redan nu har han anlagt trådgårdsland som barnen skall få lära sig att sköta. Han arbetar också hårt för att få tag i utbildad personal, men det är mycket svårt att få några att acceptera de låga löner, som barnhemmet har råd till. Därför efterlyser vi nu ”lönefaddrar”, som själva väljer det månatliga belopp, som de väljer att betala (se hemsidan om hur Du går tillväga).

Glädjande nog är det flera barnfaddrar som också valt att bli lönefadder samtidigt. För närvarande sköts de knappt 60 barnen dygnet om av endast två nunnor och en äldre dam samt en yngre man med utbildning. Två nya kokerskor lagar maten. Utan tillräckligt med utbildad personal blir det inte bra för barnen!

MTA
På MTA är läget ett annat, efter alla insatser som har gjorts de gångna åren med hjälp av både inhemska och Bharat Indien-Bistånds donationer. Hemmet är till stora delar nyrenoverat, nya toaletter har byggts, nytt tak ligger på plats, brunnen fungerar fint och sängar, madrasser och bänkar har inköpts. 
Kvar är nu en del markarbeten för att lekplanen skall bli bättre och för att få sittplatser i trädgården för pojkarna.

Tyvärr var föreståndaren Mar Yohannan bortrest under hela vårt besök, men vi hade mycket god kontakt med kommittén samt med Mr Thimothy och Mr Paul, som är de som leder och uppfostrar de ca 40 pojkarna tillsammans med kokerskan Sheeba. Hon odlar upp och sköter också trädgården med hjälp av pojkarna, så att de får färska grönsaker. Även här behövs det lönefaddrar, eftersom denna personal också är underbetald och verksamheten står och faller med dem!

Festen
Andra veckan var gruppen fulltalig och det egentliga programmet började. På barnhemmet MTM hölls en stor fest för både MTM- och MTA-barnen, alla oss svenskar och för de som ville av tidigare barn. Vi defilerade mellan de blomsterkastande barnen och åt så en riktig indisk lunch-thali på bananblad.
Sedan var det ungänge som gällde, fram tills det var dags för eftermiddagste med godsaker, innan den kulturella delen av festen tog vid. Många högtidliga tal hölls innan det var dags för barnens härliga sång och dansuppträdanden.

Kyrko- och skolbesök
Dagen därpå besökte vi som vanligt Fader Ignatius kyrka innan vi åkte ut till MTA, där vi togs emot av pojkar utklädda till tigrar, som dansade de traditionella Onam-danserna. Sedan tillbringade vi eftermiddagen tillsammans med pojkarna som visade oss runt före fikat. Slutligen  var det spel och lekar som gällde, innan vi åkte hem till middagen på vårt hotell.
På måndag gjorde vi årets besök på den mellanstadie/högstadieskola 
som de flesta av alla våra fadderbarn gå på. Vi besökte klass efter klass under stort jubel och intresse från barnen. Sedan ordnade Rektorn ett litet möte mellan skolans lärare och oss. Även ett kortare besök hanns med på en lågstadieskola, där barnen sjöng för oss.

Klädinköp och födelsedagsfest
Dagen därpå var det dags för den stora klädinköpardagen. Många faddrars bidrag kombinerat med några donationer räckte till för att alla de 96 barnen skulle själva få välja färg och fason på sin kläduppsättning. Det var en härlig syn att se alla glada barn välja och vraka för att hitta det de tyckte mest om. Eftersom de inte är vana att få välja själva, var det en svår uppgift för några, men slutligen var allt klart och vi skulle betala. Kvittot var längre än 1 1/2 meter, men det blev inte dyrare än att pengarna räckte till att ge varje barn två trosor eller kalsonger var. 
Varmt tack till alla som bidrog!

En eftermiddag ordnade ett fadderpar en födelsedagsfest med tårta för sitt fadderbarn och de tre andra som fyllde år samma vecka. Det var mycket lyckat och ärkebiskopen Mar Apem hedrade barnen med sin närvaro.

Dreamworld
I alla år har vi tagit med barnen till ett vattenlekland och så även i år. Två fullpackade bussar styrde färden mot Dreamworld. De flesta av barnen
stod och dansade discodans i mittgången till den öronbedövande musiken under hela resan. Säkerhetsbälten, vad är det? Inga fanns!
Sedan var det full fart hela dagen, börjandes av 3-D film, skytrain, radiobilar, karuseller mm. Efter thali-lunchen var det så fritt fram att kasta sig i alla bassängerna. Vattenrutschkanor av alla de slag, kanaler, vågbassäng och vattendisco, nog fanns det förnöjelser!
Slutligen blev det lite eftermiddagsmål och sedan hemfärd. En efter en somnade barnen efter den innehållsrika dagen, trots den bullriga våldsfilmen som gick på bussens TV!

Hembesök
Flera resenärer gjorde hembesök i några av barnens hem. Det är en stark upplevelse att möta familjer i en sådan annorlunda livssituation, än den man själv har, och ger en en tankeställare.
Barnen själva och deras föräldrar var mycket stolta över att få så långväga gäster.
Det var även tänkt att gruppen skulle åka upp till en teplantage i bergen och hälsa på Maris första fadderbarn Sivan, som nu är vuxen , gift och har två barn. Men tyvärr fick resan ställas in p.g.a. allt trassel med det oväntade sedelbytet i Indien.

Avskedsdagen
Så nalkades slutet på barnhemsdelen av resan och lördagen tillbringade vi ute bland pojkarna på MTA. De flesta är mycket intresserade av att få sitta och prata med oss eller att spela fotboll eller badminton med oss. Till slut var det dags att ta farväl av dem, hur svårt det än kändes.
Detta upprepades dagen därpå på MTM med alla flickor och pojkar där. Många barn på MTM är så små som mellan 5 och 8 år och har ett stort behov av uppmärksamhet, kramar och kroppskontakt.
Det sitts i knä, det kramas och leks och det är mycket svårt att ta farväl och gå.

Sista veckan
Tredje veckan splittrades gruppen. Några reste hem och andra tog sig ned till Kovalam, Indiens mest kända badstrand, för att bada och koppla av. De flesta åkte till Fort Cochin, den äldsta delen av Keralas största stad. Där tillbringade de två dygn på ett Heritagehotell och ägnade dagarna åt att ströva omkring bland minnesmärkena. Sedan var det dags att ta sig till ett litet familjärt hotell på Cherai Beach för att bada och vila upp sig efter de intensiva veckorna med alla barnhemsbarnen