I början av 90-talet ökade antalet fadderbarn på hemmet som fick pengar till upprustning och möbelinköp. 1993 beviljades SIDA Bharat Indien-Bistånds ansökan om hjälp till att bygga upp ett jordbruk med mjölkproduktion vid den befintliga ladugården.

Jordbruk för mjölkproduktion

Avsikten var att ge hemmets barn mjölk samt att sälja mjölköverskottet och kospillningen för att ge hemmet inkomster och minska behovet av hjälp utifrån. 20 kor och 2 tjurar inköptes och personal anställdes för att sköta djuren, sälja mjölk och kospillning. Projektet fortskred och hemmets mjölk blev en eftertraktad vara.

Volontärer

Under denna period hade WBF många volontärer som arbetade där under några månader i taget, som barnskötare eller förskollärare. Eftersom personalen var underbemannad hade de en viktig uppgift. Det är viktigt och betyder mycket med några som har tid att trösta och stimulera barnen.

Mrs Richard

Den fantastiska föreståndaren Mrs Richard lyckades också vissa år att ta med sig alla barnen några veckor upp i bergen för att undfly den värsta hettan under sommarlovet. Temperaturen mellan årstiderna kan variera mellan minusgrader och långt över fyrtio plusgrader. Vid ett besök av föreningens ordförande Claes-Åke Carlsson runt jultid 1994 var det bara 7 grader och inga uppvärmningsmöjligheter. Trots det genomsyrades WBF av desto mer mänsklig värme, så som man sällan ser på andra barnhem av denna storlek.

Undermåliga lokaler

I mitten av 90-talet konstaterades att lokalerna var undermåliga och behövde en allmän upprustning, verandorna måste repareras och en ny generator inköpas. Mrs Richard ville dock gå vidare med upprustningen. Byggnaden var från 30-talet och hade inte renoverats ordentligt sedan den byggdes.

SIDA-medel till husbygge
1996 ansöker Bharat Indien-bistånd om SIDA-medel för att kunna bygga ett nytt hus till pojkarna, där de skall bo med egna husföräldrar. Pengar beviljas, men bygget försenas och kommer först igång efter två års försening. Tyvärr står det klart att bygget blir kraftigt fördyrat p.g.a. hög inflation i byggsektorn.

1998 är delstaten hårt drabbad av monsunregnen och även om Bareily inte är översvämmat, så drabbas hemmet eftersom taket läcker och allt är blött. Även nybyggnationen försenas ytterligare p.g.a. allt regn.

Invigning av det nya huset
Först den 15 februari 2000 invigs det nya huset med pompa och ståt. Barnen var så oerhört stolta där de stod vid sina nya sängar i sina nya rum. Nu hade de ett stort tvåvåningshus med stora fräscha barnsalar, ljusa fina toaletter och duschrum. Även gästrum finns för de barn som lämnat hemmet, men som vill komma på besök.

Ny ansökan avslogs

Föreningen ville fortsätta att bygga ut barnhemmet eftersom flickorna, sedan deras stora hus tvingats rivas, inhysts i småbarnsavdelningen med upp till tio i varje litet rum.
En ansökan till SIDA lämnades in, men på grund av en ny policy hos Forum Syd och SIDA beviljar man inte längre projekt som enbart avser byggnation. Ansökan avslogs.

Ett hus för flickorna
Trots denna besvikelse fortsatte Mrs Richard att bygga vidare på huset för hemmets flickor. Hon var optimistisk och hoppades på en finansiell lösning. Hon lyckades också utan hjälp av Bharat Indien-Bistånd och 2002 var flickhuset färdigt. Nu behövde man inte längre trängas och barnen fick möjlighet till att ha en egen liten "privat vrå", där man kunde dra sig undan med sina personliga tillhörigheter.

Hus för administrativ verksamhet

Mrs Richard fortsatte med byggande av ett hus för administrativ verksamhet, som också skulle inhysa bostad för den kommande barnhemsföreståndaren, eftersom hon själv planerade att snart pensionera sig.

Bygget slutfördes och Mrs Richard stannade lyckligtvis kvar ytterligare några år eftersom det var så svårt att hitta en kvalificerad efterträdare. År 2005 bidrog föreningen med pengar till mer möbler, böcker och en TV.

Under hela denna långa byggnadsperiod kom det fortfarande  många volontärer och hjälpte till med vården av barnen.

Rapporter om ekonomiska problem
Rapporten 2006 från WBF berättade att barnen hade det bra men att de fått stora ekonomiska problem. Tyvärr har kostnaden för barnens utbildning blivit en tung post och som på sikt kan begränsa barnens möjligheter till utbildning.

En orsak, förutom den allmänna kostnadsökningen i Indien var att hemmet inte längre får 50 % rabatt på utbildning och sjukvård som tidigare. Rabatten är nu bara 25 % vilket innebär en stor fördyring. Många av hemmets flickor har fått en sjuksköterskeutbildning på sjukhuset Clara Swain Hospital som ligger i nära anslutning till WBF.

Golv till innergården

År 2007 kom en amerikansk pensionärsgrupp på besök. Gruppen bestod av pensionerade arbetare som ville göra en insats. Under de två veckor man bodde på hemmet göt man i cement ett golv på innergården. 300 kvadratmeter stor är innergården och nu kommer barnen att kunna leka, studera etc.

Uteplatsen bestod tidigare av en "jordhög" som under de torra perioderna dammade och under regnperioden blev en lerhög. Mrs Richard var fortfarande kvar till föreningens stora glädje.

Rabatten för sjuksköterskeutbildningen upphörde

Ekonomin blev till ett allt större problem för WBF. Allt hade blivit mycket dyrare och den nödvändiga byggnationen av ett nytt större hem hade även inneburet att el och vattenförbrukningen stigit avsevärt. Mrs Richard var rädd att hon bara kommer att kunna erbjuda högre utbildning till ett fåtal per år.

Sjukhuset Clara Swain brottades också med ekonomiska problem och kunde inte längre ge rabatt till hemmet för sjuksköterskeutbildningarna.

Mrs Macreena tillträder som föreståndare
År 2009 pensionerade sig slutligen Mrs Richard och WBF fick en ny föreståndare, Mrs Macreena. Metodistkyrkan i USA började bygga ett kapell till barnhemmet. Detta invigdes året därpå och gamla barnhemsbarn kom från när och fjärran för att vara med om invigningen.

Största problemet för barnhemmet var fortfarande ekonomin. Kostnaderna för mat, utbildning och elektricitet m.m. rusade i höjden vilket drabbade hela det indiska samhället. Inflationen beräknades till 8-10 % per år och som vanligt är det de fattiga som drabbas värst.

Ekonomiskt bakslag
År 2011 drabbades hemmet av ett stort ekonomiskt bakslag. Elbolaget skickade en räkning på hela 60.000 kr som skulle betalas inom 1 månad. Orsaken till den skyhöga räkningen var den att bolaget inte avläst alla mätarna i den stora byggnaden. Mrs Macreena lyckades dock förhandla sig till en avbetalningsplan så innan årets slut var allt betalt.

Utmaningar

Mrs Macreena fick möta många utmaningar i sin nya roll som föreståndare. Att ta över rollen som superintendent, "mamma" och allt i allo efter mrs Richards som funnits där i 20 år var inte lätt. Hon fick dock gott stöd av sin man och miss Wallace och blev så småningom helt accepterad och älskad av barn, personal och styrelse.

Renoveringsbehov och skenande kostnader för utbildning
År 2012 i februari besökte föreningens ordförande hemmet under några dagar. Vid besöket framkom att det finns vissa renoveringsbehov av byggnaderna som nu hunnit bli 12 år gamla. Ett underlag med ekonomisk kalkyl skall tas fram innan årets slut.

Ovisst med ersättning för förlorade rabatter

Det största bekymret är dock de skenande kostnaderna för utbildning. Många av barnen har genom åren fått genomgå sjuksköterske- och laborantutbildning med hjälp av faddrar och man har fått stora rabatter genom Clara Swain Hospital. När den rabatten försvann då sjukhuset privatiserades ersattes man med hjälp av ett kanadensiskt par som samlat in pengar för detta ändamål. Den kvinnan har dock drabbats av en allvarlig sjukdom och det är ovisst om de kommer att få någon mer hjälp därifrån.

För att utbilda de flickor som finns där idag skulle det kosta ca 300.000 kr i avgifter. En stor summa pengar som idag inte finns. Styrelsen och ledningen på hemmet undersöker alternativa lösningar.