1993 – 94 skadades barnhemmet svårt av en storm och delar av huset rasade samman. Barnen fick inackorderas hos de boende runt hemmet under den tid som det tog att bygga upp barnhemmet igen med medel från Bharat Indien-Bistånd i samarbete med Sida.

Vid ett Indienbesök skickade Bharat Indien-Bistånds grundare Claes Åke Carlsson över några bilder till Mari Coenraads som visade att barnhemmet behövde hjälp med nästan allt.

Tygstycken och rangliga bord
Barnen sov på tygstycken direkt på betonggolvet och vid läx- läsningen hade de inga möbler att sitta på i samlings/lek-hallen. De enda möbler som fanns var några rangliga bord och bänkar i trä i matsalen. De äldsta barnen fick sitta och äta där, och de yngre fick sitta på golvet och äta.

Första insamlingen

Chockad av bilderna satte Mari i gång den första insamlingen för att barnen skulle få sängar. Några faddrar skickade in en slant och Fridhemsskolan ordnade en basar till förmån för barnhemmet. Pengarna skickades ned och vi fick besked om att sängar hade köpts.

Inköp av TV

Något år senare skickades pengar ned för att glädja barnhemsbarnen med något lekredskap. Då köpte man enligt barnens önskan en TV. De tyckte nämligen att det var tråkigt att inte ha sett samma barnprogram och filmer som klasskamraterna hade sett.

Klicka på bilderna för att se dem i större format.

Den första stipendieresan 1996
1996 gjorde Mari Coenraads med några lärare (Bengt Persson, Karin Thorborg och Erland Wallberg) sin första stipendieresa ner till MTM. Det var spännande att gå in i sovsalen och med egna ögon få se sängarna.

Alla blev bestörta när de fick se dem. För att spara på det knappa golvutrymmet hade man köpt in trevåningssängar i metall. Det tredje sängplanet befann sig närmare 2½ meter över betonggolvet.

Inga madrasser eller kuddar hade köpts in, så nu låg barnen på ett tygstycke på en plåtbotten istället för på betonggolvet. Vi bestämde oss snabbt att nästa insamling skulle gå till madrasser.

Mat över öppen eld

I köket lagades all mat till 70 – 80 personer på en tegelbänk över två små öppna eldar. Röken fick själv leta sig ut genom fönstergallren.

Något kylskåp fanns inte och det lilla matförrådet (mest ris, lök och kryddor) förvarades på öppna hyllor i en liten skrubb, där flugorna hade fritt tillträde. Kläder tvättade alla barnen själva för hand vid några kranar utanför byggnaden och avloppsvattnet fick rinna på marken ned till en liten sänka. Den vattenfyllda gropen blev en utmärkt myggkläckningsdamm.

Skräp och spikar
Skräp, spikar och annat överblivet byggmaterial låg slängt överallt på marken. Mitt i denna röra bredde barnen ut sina nytvättade kläder för att dessa skulle torka. Där skulle de också leka och springa kring med sina bara fötter.

Den enda leksak vi kunde finna var en liten gungställning med två gungor. Vid detta besök hade vi med oss ett par lådor med skriv och ritmaterial, några dockor samt lite bilar. Vi tog också med oss barnen på en heldagsutflykt med buss till Malampuzha damm.

Insamling till madrasser
Väl hemma igen började insamlingen till madrasser. Pengar skickades ned och madrasser inköptes av barnhemmet.

Under de fem åren som gick tills nästa resa kunde bli av, fick barnhemmet en ny föreståndare, Fader Ignatius.

Under denna period började det bli svårt för hemmet att behålla de äldre flickorna. Föräldrar eller andra släktingar hämtade hem dem med motiveringen att det var för "farligt" att låta tonårspojkar och flickor i samma ålder att sova i samma hus. Därför påbörjade Chaldean Church, under ledning av Fader Ignatius, byggandet av ett pojkhem bredvid MTM:s huvudbyggnad.

Under denna period lät Fader Ignatius även gjuta betongbord och betongbänkar i matsalen.

Nästa stipendieresa 2001
Innan Mari och Bengt skulle resa iväg på nästa stipendieresa, våren 2001, kom det ett brev från Fader Ignatius med en bön om pengar till att få utrusta barnhemsköket med en gasspis. "It's the modern way of cooking, you know" stod det lite försynt i slutet på brevet. Det kunde ingen här i Sverige ifrågasätta. Pengar samlades åter igen in genom en basar på Fridhemsskolan och togs med ned.

Madrasser av grön galon

Madrasserna var av grön galon, fyllda med hårda kokosfibrer. Redan efter fyra års användning hade flera spruckit, så Bengt och Mari förstod att det snart skulle bli dags för en ny insamling, om än inte detta år.

Chaldean Church's pengar hade räckt till att bygga den första fjärdedelen av pojkhemmet. Denna del var nu färdigbyggd med ett större och ett mindre rum med tillhörande toalettutrymmen. De äldre pojkarna hade redan flyttat in.

Redigering av filmen
Efter Bengt och Maris hemkomst ägnade de all ledig tid den våren och sommaren till att redigera en film om barnhemmet MTM, innan Bengt reste ned för att jobba några år som koordinator i Sydafrika. Förutom att sälja filmen till faddrar och andra intresserade, höll Mari föredrag för lärare och elever i Västerås.

Rösegårdsskolan, Hällbyskolan och Malmabergsskolan skaffade också fadderbarn på MTM. På den tiden skulle alla skolor ha minst en internationell kontakt, och tillsammans med Fridhemsskolan och andra faddrar samlades det in en hel del pengar till olika mindre behov, som barnhemmet hade. Mycket sponsrade vi här ifrån Sverige men även Chaldean Church bidrog med en hel del.

"Gasspisen"
Innan de lämnade barnhemmet hade Fader Ignatius låtit sätta in "gasspisen". Spisen visade sig bestå av en stor gasoltub som placerades utomhus och från den leddes två slangar in till de två gropar i tegelbänken, där man brukade elda med ved. Där monterades två brännare in och det var hela gasspisen.
Pengarna räckte också till gasuppvärmning av en stor riskokare, som placerades utomhus för all vattenångas skull.

Dator och kylskåp
Under de kommande åren försågs MTM med en dator med skrivare, bord och bänkar till stora samlingshallen, lekplats med klätterställning, basketkorgar och hänggungbräde, plåttak över den stora takterrassen samt över flickornas sovsal, där temperaturen dessförinnan under vårnätterna gick upp till över 40 grader, så att flickorna inte kunde sova.

Kläder till alla

Alla barn fick också var sin uppsättning kläder. Pojkarna fick ett par jeans samt en kortärmsskjorta. Småflickorna fick söta ryschklänningar, mellanflickorna en dekorerad tunika med tillhörande långbyxa och de äldsta en sari.

Även en symaskin inköptes till barnhemmet. Fotbollar, småbollar och hopprep inköptes till barnen på plats. Till sist köptes det också in två kassettradioapparater, en till flicksovsalen och en till pojksovsalen.

Även ett kylskåp med stort frysfack inköptes och barnen blev djupt imponerade, när vi berättade att vi kunde ha det så kallt månader i sträck i Sverige.

Nästa resa 2002
Under nästa resa, våren 2002, hade Mari långa diskussioner med Fader Ignatius om behovet att bygga de återstående tre fjärdedelarna av pojkhemmet. Mari lovade att dra igång en stor insamling för att försöka förverkliga drömmarna om ett stort separat pojkhus. Resten av år 2002, samt hela 2003 arbetade vi febrilt med att få ihop de dryga 130 000 kr som behövdes. Vid denna tidpunkt hade möjligheterna att få bidrag från Sida enligt 20/80-principen upphört.

Försäljning av filmen
En grundplåt till pojkhemmets utbyggnad blev de 13 000 kr som Mari fått in genom försäljningen av filmen om MTM. Filmen drog in ytterligare 10 000 kr, genom att Syrianska Kyrkan i Västerås donerade detta belopp, efter att ha sett filmen. Erland Wallberg slöjdade flera små väggskåp, som sedan lottades ut. Tillsammans med sin fru Karin Thorborg hade han en basar i sin trädgård och dessa aktiviteter inbringade tillsammans över 20 000 kr.

Loppmarknad
Många människor i Västerås rensade sina förråd och skänkte till en "second hand-butik" som Karin Kullersten och Claes Lundgren tillfälligt öppnade i dottern Mejas lokaler på Östermalm i Stockholm. Under de höstmånader butiken var igång flöt det in ca 20 000 kr till insamlingen.

Bharat Indien-Bistånd bidrog med ca 10 000 kr. Mindre belopp kom då och då in från olika håll. Maris mamma Gunvor Svensson Lundkvist skänkte litografier som lottades ut. Sist men inte minst donerade Maris styvfar Nicolai Herlofson ca 57 000 kr.

Pengarna skickades till Indien och bygget sattes igång. Snart stod det nya pojkhemmet klart.

Gosedjursinsamling inför resan 2003
Även 2003 gjordes en resa. Till den hade vi haft en stor gosedjursinsamling. Varje barn hade fått berätta om vilket som var deras favoritdjur och i görligaste mån fick barnen ett stort gosedjur efter önskemål samt ytterligar ett litet djur, tillsammans med det ordinarie ritmaterialet. Denna gång besökte vi nöjesparken Silverstorm istället för det vanliga Dreamworld.

Klädinköp till barnen 2004
Vid resan 2004 överlämnades det pengar (överblivna pengar från föregående års resa samt pengar ihopsamlade på de olika fadderskolorna i Västerås) för inköp av nya madrasser till alla barnen. Vi köpte också en cd-spelare till personalen.

Denna gång tog vi med alla barnen till en stor klädaffär nere på stan. Alla fick välja ut en dress till sig själv.

Ny TV och klädinköp 2005
Till resan år 2005 hade Malmabergsskolan skickat med pengar. Dessa användes tillsammans med andra pengar för att köpa in en ny TV. Samtidigt hade Hällbyskolan skickat in pengar för att vi skulle köpa en video. För att TV:n och videoapparaterna skulle stå säkert köpte barnhemmet in en stor stålställning och frågan är om det var barnen eller personalen som gladde sig mest åt de nya apparaterna?

Faddrar och donatorer hade skickat med resegruppen en summa pengar för inköp av kläder till just deras barn. Resegruppen tog med alla barnen till en stor klädesaffär och betalade resterande kläder samt kläder till personalen.
Under den här perioden köpte de in ytterligare ett kylskåp.

Läs om mer om insamlingar och projekt från 2006 och framåt.