MTM:s historia och ledning

Barnhemmet grundades 1961 av Mrs. J. D. Mooken som såg behovet av ett barnhem i sin hemstad Thrissur. Hon fick stöd av Chaldean Syrian Church och grundstenen lades i december 1961 av patriarken av Church of the East, Mar Eshai Shimun.

Verksamheten startade 1964 med 10 barn. På den tiden bidrog staten med 60 rupies per barn och månad. Barnhemmet uppmuntrade utländska adoptioner och dessa genomfördes efter omfattande undersökningar. Den första adoptionen gjordes 1979 och 47 barn har sedan dess blivit adopterade av utländska familjer.

Adoptionerna upphörde 1994 p.g.a statliga regleringar. År 1992 började organisationen Bharat Indien-Bistånd med sitt stöd till barnhemmet.

Insamlingar

1993 – 94 skadades barnhemmet svårt av en storm och delar av huset rasade samman. Barnen fick inackorderas hos de boende runt hemmet under den tid som det tog att bygga upp barnhemmet igen med medel från Bharat Indien-Bistånd i samarbete med Sida.


Barnhemmet behövde hjälp med nästan allt. Barnen sov på tygstycken direkt på betonggolvet och vid läxläsningen hade de inga möbler att sitta på i samlings/lek-hallen. De enda möbler som fanns var några rangliga bord och bänkar i trä i matsalen. De äldsta barnen fick sitta och äta där, och de yngre fick sitta på golvet och äta. Vi satte därför igång en insamling för att barnen skulle få sängar. Några faddrar skickade in en slant och det ordnades en basar till förmån för barnhemmet.  

Under årens lopp har sedan många insamlingar genomförts till förmån för barnhemmet vilket medfört att standarden på barnhemmet numera är förhållandevis hög.

Barnhemmets styrning

Barnhemmet styrs av en kommitté utsedd av Chaldean Syrian Church. Kommittén består av 14 personer och väljs på tre år. Ordförande är  Fader Nimson. Föreståndaren väljs också på tre år och kan maximalt sitta två perioder.

Till sin hjälp har föreståndaren två st nunnor, två kokerskor och några lärare.

Man har under senaste tiden haft svårt att behålla personalen och svårt att rekrytera ny personal. Vi anser att det är viktigt att man försöker få tag på utbildade personer som kan hjälpa till att uppfostra barnen samt vara en förebild för dem.